skvalpar upp på stenarna och några salta droppar träffar mina solvarma fötter.
Man hör bara vattnet,
Ja, förutom några glada sprattliga barn som vågat sig på att bada från de hala klipporna en bit bort
och deras far, tror jag,
som gapar åt dem att vara försiktiga och inte simma så långt ut...
Och en grupp turister bestående av gamla damer o herrar i långbyxor,
blusar och skjortor,
alla har de kepsar på huvudet och solglasögon på näsorna och kameran hänger o dinglar
redo för en svensk naturbild runt halsen,
som sitter och tjattrar några stenar bort på något obegripligt språk...
Men om man blundar och sållar bort allt annat än vattnets skvalp så kan man drömma sig bort hur långt som helst...då finns det inga bekymmer...
Jag var nog på Bali eller Maldiverna för en liten stund..
Solen strålar och värmer min hud som för dagen är insmord med solskyddsfaktor 30 för säkerhets skull..
Att vara vid mitt älskade hav kan vara vanskligt, man vet aldrig hur solen och havet lockar strålarna att bränna just mig..
Varm o go´ä´jag nu, men vad gör det...det kanske är sista sommardagen...och det är alldeles för länge tills nästa härliga soliga sommar, när jag åter kan sitta på piren med en glass i handen och se ut över det oändliga havet med så många fantasier som finns där ute...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar